Bah

Jag återkommer när inte hela livet är åt helvete.
Just nu är det slut med pojkvännen, dåligt med pengar, uppåt på vågen, ner i depressionen och jag vill bara ligga i sängen och vänta på november.

Videobloggare?

Jag är fålig, jag menar RIKTIGT dålig, på att hitta inspriration och motiverande bilder och sådär.
Men man hittar ju ganska lätt bildspel på youtube om man söker på thinspo.

För en sisådär fem åt sedan var jga lite av en youtubenörd (ja, när det var relativt nytt), och följde ganska många videobloggare. Videobloggade en del själv också, och jag gillar verkligen det formatet. Så jag tänkte fråga om det är någon som känner till någon på youtube som videobloggar om sin viktminskning?

Här är för övrigt ett gäng sjyssta kanaler på viktminskning/träning

http://www.youtube.com/user/SarahsFabChannel
http://www.youtube.com/user/diethealth (samma tjeje som håller i den, men med mer träningstips)
http://www.youtube.com/user/holidayjoi (Snygg tjej som har en "brännbortgravidkilonkanal, men träningsmomenten funkar ju lika bra även om man aldrig fött barn)


Några andra kanske motiverande videos:
http://www.youtube.com/watch?v=oJfcxFrvnPg (nu är ju de här AMERIKANSKT feta, men kan de, i ett hav av snabbmat och sötsaker, så kan väl vi?)
http://www.youtube.com/watch?v=JPuPS8WzpPw&NR=1
http://www.youtube.com/watch?v=u7GwKNPD_cg&feature=related

Kan de här människorna så kan väl jag?
Jag borde väl vara beredd att ge upp ett halvår av skräpmat, godis och för lite motion, för ett tre till tio år längre - HÄLSOSAMT - liv?

På väg hem från jobbet tänkte jag köpa med mig ett anteckningsblock att alltid ha nära till hands, i vilket jag skriver in tidpunkt för allt jag äter, och VAD jag äter, samt tidpunk för motion/träning, och vad för motion/träning.

Det är faktiskt ett sätt jag inte prövat ännu, och om jag  tvingar mig själv att skriva ner allt jag äter, så kanske det motar lite mer att faktiskt sätta i sig en hundragrams chokladkaka á 620 kalorier.

Tänk på det. En chokladkaka:  över sexhundra kalorier. sexhundra kalorier skulle kunna vara tre sjyssta måltider!!

Men istället för frukost, lunch och middag, utspritt över hela dagen, så väljer man att stoppa i sig samma kalorimängd på en och en halv timme för att man ser på film?

Sexhundra kalorier är dessutom räknat som svält, och därmed har man med råge råd att äta små mellanmål i form av frukt och grönt. Själv gillar jag morötter. Tar lite tid att äta, och mättar bra.

Men som sagt. Känner ni till några bra videobloggare, så tipsa mig gärna.

Shut up and dance.

åååh, ja, jag har gått upp. Det är väl lite därför jag inte bloggar här särskilt frekvent.

I morse låg jag på 61. typ 7.

Och jag MÅSTE ta tag i mig själv  nu. Sluta snacka så mcyket och röra på mig istället.

Grejen är bara att det är strul med killen nu.
Jag har fått en lägenhet, och vi har tagit beslutet att han inte flyttar med.
det kommer kännas skitskumt att bo utan honom, och jag är rädd att det kan ta slut på vårt förhållande.
Men förhopnningsvis är det en bra grej.
Förhoppningsvis får det oss båda att inse vad det är vi behöver bli bättre på i ett hushåll, och förhoppningsvis får jag lite klarhet i mig själv och kan tagga ner mitt hetsiga humör.

Jag är enormt emotionell, men jag är också fruktansvärt konflikträdd.
Blir jag arg på grund av något som händer under dagen när jag är hemifrån så visar jag inte mitt missnöje, utan jag exploderar när jag kommer hem istället, och det är väl inte så lätt att leva med mig alla gånger.

Jag kanske tillochmed borde kontakta psykologen jag gick till för något par år sedaan igen.
Han tyckte aldrig att han hittade något som verkade underligt hos mig, men jag var väl inte helt öppen heller.
Jag är inte helt förtjust i tanken på att öppna mig om hetsätning, kräkningar och vredesutbrott som kommer till synes utan anledning.

Vredesutbrotten kan jag ta att prata om. Jag VILL prata iom dem, och komma fram till en lösning, för dels är det väldigt jobbigt för mig att alltid vara ilsken på de som står mig närmast eftersom det får mig att glömma hur mycket de egentligen betyder, och dels är det jobbigt för de stackare som får stå ut med mig. Och oavsett om jag och pojkvännen kommer hålla (ni får alla hålla tummarna för att det gör det) eller ej, så behöver jag för min framtida familjs skull komma i bättre form.
Och jag vill verkligen rädda det här förhållandet, för den här killen vill jag spendera mitt liv med. Jag vill så småningom ha barn tillsammans med honom och bli gammal med honom och tvingas lyssna på hans gnäll om ett dåligt knä. 
Jag insåg när jag funderade på hur det blir om vi gör slut att han är den första pojkvän jag haft som jag faktiskt skulle vilja behålla kontakten med även om det tar slut.